Född och uppvuxen i Dalarna, har orienterat så länge jag kan minnas. Tycker det är roligt med idrott överlag och åker gärna längdskidor och spelar discgolf eller tennis. Annars gillar jag att läsa, spela gitarr och försöker bemästra konsten att göra egna praliner.
Sista heldagen i Barbate började med en kort frukost innan vi inledde träningsdagen. Idag var första passet en sprint inuti Barbate som de flesta sprang men som några också gick efter tidigare krigsskador från lägret.
Snart efter att alla kommit i mål började solen att skina och temperaturen gick snabbt över 24 °C, den naturliga följden av detta blev en lång förmiddag på stranden. Efter att solen tagit sina offer så var det dags för lunch, på dagens meny så stod det Spaghetti Carbonara.
Efter lunch gick några tappra själar tillbaka till stranden men majoriteten hade lärt sig av sina misstag från förmiddagen och gömde sig inomhus bortifrån solen.
När solen sedan lugnat ner sig något åkte vi bort till en momentbana på Barbates ”finaste” områden. Träningen inleddes med en korridor men gick sedan över till en riktningsövning med blank karta mellan kontrollringarna.
Eter att ha tampats med den spanska vildmarken tog vi oss tillbaka mot hotellet, senare på kvällen gick vi till en italiensk restaurang vid havet. Dagen avslutades därefter med lugna promenader tillbaks till hotellet.
8.30 gick larmet och stugan vaknade. Idag väntade en varm och solig dag med många roliga aktiviteter. Efter frukost gick vi ut från hotellet där minibussarna väntade, klockan var ca 9.30. Vi åkte i ungefärlig 15 minuter uppför ett berg till en skog utan teckning. Nu vankades det OLGY KM, en förlängd medeldistans. Elias och Johanna korades till mästare efter ett utmanande lopp. Därefter åkte vi tillbaks till hotellet för att laga lunch, pasta med bacon, pesto och mozzarella. 10/10 från hela stugan. Efter lunch det blev det ett obligatoriskt dopp i Atlanten, badstreaken är på 4 dagar nu. Vågorna är väldigt roliga att leka i.
Många var slitna och trötta efter flera dagar med tufft läger. Därför blev det styrka i den varma solen på stranden. Ett välbehövligt pass. Efter en lång eftermiddag på stranden blev det dusch och ombyte för att bege sig mot churro-ståndet, en bit längre ner på stranden. Härligt gott att äta riktiga spanska churros. Middagen fick vi denna dag laga själv. Det blev tacokväll för nästan alla stugor innan vi kollade på den spännande mellofinalen. I vår stuga bjöds det in till mello och nästa hela olgy var samlat för att se den spännande upplösningen.
Efter en lång och riktigt rolig dag var vi i sängs inte en minut efter 22.30;)
Vi vaknade upp till ytterligare en fantastisk morgon i Barbate. Dagen framför oss var enligt mig personligen den bästa av alla. Vi åt hursomhelst frukost som vanligt, packade ihop väskor för en dag borta från boendet och som pricken över i:et våra matlådor med gårdagens pasta och köttbullar a la Broman. Efter en sjukt vacker bilresa genom landskap som tagna från utom denna värld anlände vi i vackraste vädret till dagens första stopp. Träningen som dagen bjöd på var ol intervaller i extremt kuperad och speciell terräng. Jag beskrev träningen som en upplevelse av en livstid. En terräng som inte går att beskriva med ord. Varmt var det i alla fall och många föll offer för slöheten det kan föra med sig, så en del bommar blev det nog för många. Intervallerna varierade från branta utförslöpor till sladdande längs branta sandstigar nedför. Efter målgång så skulle vi ju tillbaka också, och fick göra det på bästa möjliga sätt genom en fantastisk löptur längs medelhavets antagligen vackraste strand. Helt orörd av turister och helt folktom förutom oss. Mer otroliga och vackra träningsupplevelser än denna är är få förunnat.
När alla var tillbaka från den tuffa träningen väntade medhavd lunch på den jordiga parkeringsytan. Vi hade sällskap av en hel del tyska turister och några av oss fick även närgånget sällskap i form av hungriga hundar. Efter en trevlig lunch med mycket solande bar det ner till den fantastiska stranden. Där blev det bad i de höga vågorna och fortsatt arbete med brännan. Vi tog även några gruppbilder till Instagram och fick enligt tradition sällskap av några glada nudister. Efter denna härliga solstund hoppade vi in i bilarna och fortsatte resan mot Tarifa. Vi som åkte i Hannas bil fick en härlig stund av allsång och bilens högtalare gick varma av Eric Saades “Manboy”.
Efter en sightseeing med bil i Tarifa på grund av bristen på parkeringsplatser, lyckades vi hitta en rätt schysst parkering nära ett litet skogsparti i utkanten av Tarifa. Väl där steg vi ur bilen och började vandra mot havet och Europas fastlands sydligaste punkt. Gatorna och gränderna var trånga och solen gassade. Vi lyckades tyvärr inte ta oss till den absolut sydligaste punkten eftersom man hade behövt boka i förhand för att komma in där, men vi kunde gå ut på piren som utgjorde gränsen mellan Medelhavet och Atlanten. På andra sidan havet såg vi Marockos bergiga landskap, vi var bara 14 kilometer från Afrika. Så nära den kontinenten tror jag väldigt få av oss har varit. Men den fina utsikten och den mer och mer tilltagande brisen från Atlanten kunde inte kompensera för värmen från den högt stående solen. Därför bestämde vi oss för att gå och köpa glass, men det var lättare sagt än gjort. Klockan var ungefär 15, spanjorerna sov siesta och det tog en bra stund att hitta ett glasställe som var öppet. Jag beställde alldeles för många glasskulor i en alldeles för liten bägare vilket i kombination med ett allt annat en rakt stående bord resulterade i att glassen smälte och rann ut överallt. Jag lyckades ändå äta upp all glass som inte blivit till sås. Efter det tog vi en kort vända tillbaka till havet innan vi begav oss tillbaka till minibussen och reste hem till Barbate. I bussen önskade Lutas den spanska versionen av låten “The ketchup song”, den blev som en hymn för hemresan genom det soldränkta spanska landsbygden.
Dagen avslutades med fri aktivitet i Barbate fram till avgång till restaurangen. Vissa sov, vissa gick på promenad, och vissa pluggade. Precis som tidigare dagar var det milt och skönt med en lätt bris när några spanade in solnedgången en kvart innan gänget traskade genom stan för att äta middag. Väl där var det inte så förvånande lite mer aktivitet än tidigare dagar då det blivit fredag kväll. Vi slog oss alla ned vid ett långbord och njöt av stämningen. Efter någon halvtimme började pizzorna serveras och eleverna blev inte besvikna. Något som några var aningen störande var ett barnkalas som var synnerligen högljudda. Som tur var kom de en bit in på vår middag så vi stördes bara någon kvart. När alla ätit upp begav sig gänget fort därifrån, en del gick hem direkt medan en del stannade en stund vid en gata för fotografering. Efter några sköna poseringar gick resterande gäng hemåt och det var nu sovdags.
Ca 8.30 gick det stämningsfulla larmet av i rum 006. Det hade varit rätt så kallt under natten när vi hade överkompenserat AC:n från den förra väldigt varma natten. Det gjorde inte så mycket, det varma vädret utanför tinade snabbt upp oss. Vi gjorde varsin skål havregrynsgröt och gjorde oss redo för dagens första träning. En medeldistans med Prolog+Final stod på schemat.
Vid 10-tiden var vi framme vid parkeringen – någon typ av park mitt i skogen. Hit skulle vi i helgen återkomma och med stor förvåning lära oss hur spanjorerna spenderar sin söndag. Men nu var det dags för prolog. Det hade gjorts en startlista innan och vi startade som om det vore en tävling. När vi först såg kartan utbrast vi inombords: hmmm, undrar hur grönraster ser ut här. Svaret fick vi ganska snabbt: det var förjävligt, ett oändligt hav av människohöga taggbuskar.
Sen var det dags för finalen, en jaktstart baserad på prologen. På denna del av banan var inte buskarna lika fruktansvärda och det var för det mesta väldigt lättlöpt. Dock lyckades inte alla springa slutet av banan då några arga skogsarbetare som höll på att avverka skogen skrek på oss och vi var tvungna att gå på en stig till mål.
Efter träning tog vi en kort sväng till Mercadona (Spaniens svar på ICA med hela grisar hängande vid en köttdisk) och handlade lunch för dagen. Det blev chicken nuggets med ris.
På eftermiddagen var det långdistansträning som man fick köra när man ville. Då kom också det enda egentliga regnet som vi upplevde under lägret. Det var ändå fortfarande ganska varmt.
På kvällen gick vi iväg till en ny restaurang där vi också serverades tapas utan att egentligen veta vad vi åt. Lite mer mätta än gårdagen blev vi kanske ändå men vi lärde oss att tapas nog inte är rätt för ett träningsläger egentligen.
Första dagen i Barbate började med en snabb tur till Mercadona för att inhandla frukost och lunch för dagen. Efter frukost bar det i väg till lägrets första träning som gick ut på att lära känna terrängen vilket vi i rum 007 mist sagt behövde, på väg till kontroll 3 var vi totalborta. Efter vårt misstag kom vi dock i gång och resten av träningen flöt på bra 😊
Till lunch lagade vi en riktigt smaskig köttfärssås som vi sedan smälte ned med en promenad för att kolla lite på samhället.
Eftermiddagsträningen bjöd på OL-intervaller där det gick betydligt mycket bättre för vår del, vi började långsamt förstå grejen med att försöka ta sig rakt genom Barbates buskage inte alltid var det bästa valet.
Till middag gick alla till en spansk restaurang där det serverades tapas, även om maten var väldigt god fick många nog ta ett ordentligt kvällsmål😊
Ett förväntansfullt gäng samlades på Arlanda 12.00. Allt gick smidigt, men flyget var ändå iväg 20 minuter sent. Kanske berodde det på att de inte fick plats med allt bagage och till sist bestämde sig för att lämna kvar Emelies väska på Arlanda. Vi kunde i alla fall lyfta. Väl framme insåg vi att Emelies väska saknades och det sedvanliga strulet med minibussar påbörjades. Drygt två timmar efter landning rullade vi iväg mot Barbate. Resan bestod av krokiga vägar, delvis tjock dimma och glest med trafik. Efter lite mer än två och en halv timme möttes vi av blinkande lampor i gatan och en glad man som inte kunde engelska. Men vi fick våra rum och ledarna var snabba att välja rummet med havsutsikt. Efter att ha parkerat i ett trångt garage (vi var glada att vi hade full försäkring på våra fordon) var det äntligen dags att sova. Då var klockan 01.30 och efter en lång resdag somnade vi fort.
Vi hälsar vår nya tränare Liutauras Bilevicius välkommen. Liutauras börjar hos oss den 1 februari.
”Före detta elitmotionär med flera VM samt världscupstarter i bagaget. Utbildad lic. PT och fystränare. Landslagsledare för Litauens orienteringslandslag.
Det var orienteringen och önskan att bli så bra som möjligt som tog mig till Sverige 2002. Samtidigt ville jag alltid även hjälpa andra med deras idrottande och satsning. Det är otroligt kul att se människor växa och bli bättre.
”Gör det enkelt och effektivt utan att krångla till det för mycket” – det är en av grundbultarna jag jobbar efter.”
