Förra veckan tog våra åk3 studenten och gick vidare in i vuxenvärlden. Idag hade åk1-2 avslutning för terminen och gick ut till ett härligt sommarlov.

Vi ses igen i höst!

Igår arrangerade OLGY IF en orienteringsdag för ca 70 SPRINT-elever från Bolandsgymnasiet.
Syftet med dagen från vår sida var att introducera sporten för eleverna, samtidigt som de
skulle få chansen att träna svenska och tillbringa tid i skogen. Två banor stjärnorientering à la
Eken hade lagts i skogen runtomkring Sunnerstagropen. Eleverna delades in i grupper om 4-6
personer som sen leddes av OLGY elever. Innan vi begav oss ut på banorna gick varje grupp
först igenom karttecken, därefter en passa-kartan övning och till sist ett litet förhör på några
av de OL-tecken som de nyss lärt sig. Alla grupper hittade därefter sina kontroller och några
elever gav med ett leende betyget ”Kul, men svårt”. Toppbetyg till Johan alltså.

All ära i att lära ut orientering, men det jag tror att det de allra flesta tar med sig från dagen
var alla nya möten. Att samlas kring en karta blev ett sätt att träffa nya personer, där
språkkunskaperna inte spelade någon roll. För oavsett vad en sten heter på svenska så hade
vi ett gemensamt mål, att ta oss till kontrollen, vilket vi också gjorde.

Du som har en lärarlegitimation söker tjänsten här.

Du som inte har en lärarlegitimation söker tjänsten här.

I förra veckan arrangerade Svenska orienteringsförbundet 2st träningsdagar med knockout sprinter, en i Uppsala och en i Jönköping. I Uppsala var uppslutningen störst med tre orienteringsgymnasier på plats (Uppsala, Sandviken och Haninge) och ett par landslagslöpare.

Konceptet med knockout sprint är något som sannolikt kommer att vara med i ett framtida VM-program och det är nyttigt för våra elever att få chansen att träna på upplägget. Att springa fler korta lopp ställer en del nya krav på idrottaren som det är en bra erfarenhet att träna på.

Dels har vi kraven runt tävlandet som hur, när och vad man äter mellan de olika loppen? Hur mycket ska jag springa och hålla mig varm mellan loppen?

Dels har vi också kraven som ställs vid själva tävlingssituationen. Hur hårt ska jag springa på kvalet? Kan jag hålla igen? Hur ska jag agera taktiskt vid runners choice? Hur ska jag agera i gruppen? Vågar jag gå själv? Kan jag lita på min spurt?

Här finns en nyhet från svenskorientering.se med information och filmklipp om dagen.

Helgen 3-5 maj avgjordes årets Swedish League i Stockholm. En tävlingshelg som också sammanföll med orienteringens 100års jubileum i Sverige. Tävlingshelgen inleddes med sprinttävlingar i Fisksätra och de tävlande bjöds på, bitvis, riktigt klurig sprint-orientering. Några av våra elever hanterade detta galant och tog framskjutna placeringar. I H20 sprang Kristoffer Tengroth in på en 6:e plats, i D20 var Ella Sjöberg 10:a, i D18 var Agnes Broman 9:a och i H18 var Melker Forsberg 7:a och Gustav Wirén 9:a.

Tävlingarna fortsatte med medeldistans där Ella Sjöberg var 4:a i D20, Kristoffer Tengroth 8:a i H20 och i H18 var Gustav Wirén 9:a igen.

I den avslutande jaktstarten sprang sedan Ella in på en 8:e plats i D20 och Kristoffer in på en 10:e plats i H20. Agnes sprang in som 12:a i D18 och i H18 gjorde Melker ett topp-lopp och sprang upp sig till en fin 5:e plats. I samma klass visade Gustav Wirén stabilitet genom att ta sin tredje 9:e plats för helgen.

Grattis till er alla!

Den långa resedagen hem började med en tidig morgon eftersom vi skulle åka 7.30 från boendet mot flygplatsen. Resan mot Lissabon gick bra för de allra flesta, förrutom Gunillas minibuss som blev påkörda bakifrån i en rondell 500m från flygplatsen. Efter att den portugisiska kvinnan som körde på oss hade varit jobbig nog så kunde vi äntligen åka därifrån efter cirka 1.5 timme. Allt gick bra med oss som satt i bilen och bilen klarade sig relativt bra.

Stressade tog vi oss till flygplatsen men vi fick snart veta att vi kommer inte hinna med planet hem. De andra i gruppen tog sig på planet och skrattade lite lätt åt oss som var kvar på andra sidan. Hungriga och småtrötta försökte vi hitta en lösning vilket ledde oss till ett plan som gick om en timme. Det kunde vi inte heller åka med för att vi var lite för sent ute. Efter någon timme på flygplatsen hittade vi tre alternativ, två stycken som gick samma dag och ett som gick på morgonen efter. Alva L och Moa valde att åka hem samma dag medan Alice, Ludvig, Gustav B, Valtteri, Lina, Gustav W och Gunilla valde att stanna kvar i Lissabon över natten. Lite mer problem med den här dagen behövdes så det var såklart krångligt att boka flygplanet som vi skulle åka med. Gunilla och Ludvig kämpade med det ett tag medan Gustav B och Valtteri fixade hotell till natten.

Alla ville ta tillvara på den extra dagen så alla förutom en trött och sliten Gunilla var sugna på att åka in till stadskärnan för att turista lite. Medan vi som var kvar förberedde oss för en kväll på stan i 22 grader och sol, landade de andra på Arlanda i regn, mörker och några få plusgrader.

Vi fick en fantastisk kväll i Lissabon som avslutades på en fin resturang med utsikt över staden. Nu var det istället vi som skrattade lite lätt åt de som kom hem och även fast ingen ville erkänna det så tror jag att dom var lite avundsjuka.

Onsdag den 13 mars, vi är inne på vår sista heldag här i Portugal. Solen sken och på dagens schema stod det Olgy-KM. Vi alla åt en förhoppningsvis god frukost, dock var saknaden efter Bregott stor. Sedan rullade minibussarna mot arenan och tävlingen var igång. Banan var klurig, tuff men rolig. Vilka som blev klubbmästare återstår att se, den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge. Men den största vinnaren för dagen är Anna Lithell som kämpade fast kroppen protesterade. Först sprang hon banan och kämpade sig till mål och höll sedan uppe humöret under sina många timmar på sjukhus. Det kallar jag en riktig mästare. Förmiddag blev till eftermiddag ovh nu var det dags för vår sista träning här i Portugal. Terrängen var magisk och det var ett perfekt avslut på denna vecka. Portugal, you treated us well.

Xoxo Olgy Uppsala