Turistdagen Fredag 10/3

Vi vaknade upp till ytterligare en fantastisk morgon i Barbate. Dagen framför oss var enligt mig personligen den bästa av alla. Vi åt hursomhelst frukost som vanligt, packade ihop väskor för en dag borta från boendet och som pricken över i:et våra matlådor med gårdagens pasta och köttbullar a la Broman. Efter en sjukt vacker bilresa genom landskap som tagna från utom denna värld anlände vi i vackraste vädret till dagens första stopp. Träningen som dagen bjöd på var ol intervaller i extremt kuperad och speciell terräng. Jag beskrev träningen som en upplevelse av en livstid. En terräng som inte går att beskriva med ord. Varmt var det i alla fall och många föll offer för slöheten det kan föra med sig, så en del bommar blev det nog för många. Intervallerna varierade från branta utförslöpor till sladdande längs branta sandstigar nedför. Efter målgång så skulle vi ju tillbaka också, och fick göra det på bästa möjliga sätt genom en fantastisk löptur längs medelhavets antagligen vackraste strand. Helt orörd av turister och helt folktom förutom oss. Mer otroliga och vackra träningsupplevelser än denna är är få förunnat.

När alla var tillbaka från den tuffa träningen väntade medhavd lunch på den jordiga parkeringsytan. Vi hade sällskap av en hel del tyska turister och några av oss fick även närgånget sällskap i form av hungriga hundar. Efter en trevlig lunch med mycket solande bar det ner till den fantastiska stranden. Där blev det bad i de höga vågorna och fortsatt arbete med brännan. Vi tog även några gruppbilder till Instagram och fick enligt tradition sällskap av några glada nudister. Efter denna härliga solstund hoppade vi in i bilarna och fortsatte resan mot Tarifa. Vi som åkte i Hannas bil fick en härlig stund av allsång och bilens högtalare gick varma av Eric Saades “Manboy”. 

Efter en sightseeing med bil i Tarifa på grund av bristen på parkeringsplatser, lyckades vi hitta en rätt schysst parkering nära ett litet skogsparti i utkanten av Tarifa. Väl där steg vi ur bilen och började vandra mot havet och Europas fastlands sydligaste punkt. Gatorna och gränderna var trånga och solen gassade. Vi lyckades tyvärr inte ta oss till den absolut sydligaste punkten eftersom man hade behövt boka i förhand för att komma in där, men vi kunde gå ut på piren som utgjorde gränsen mellan Medelhavet och Atlanten. På andra sidan havet såg vi Marockos bergiga landskap, vi var bara 14 kilometer från Afrika. Så nära den kontinenten tror jag väldigt få av oss har varit. Men den fina utsikten och den mer och mer tilltagande brisen från Atlanten kunde inte kompensera för värmen från den högt stående solen. Därför bestämde vi oss för att gå och köpa glass, men det var lättare sagt än gjort. Klockan var ungefär 15, spanjorerna sov siesta och det tog en bra stund att hitta ett glasställe som var öppet. Jag beställde alldeles för många glasskulor i en alldeles för liten bägare vilket i kombination med ett allt annat en rakt stående bord resulterade i att glassen smälte och rann ut överallt. Jag lyckades ändå äta upp all glass som inte blivit till sås. Efter det tog vi en kort vända tillbaka till havet innan vi begav oss tillbaka till minibussen och reste hem till Barbate. I bussen önskade Lutas den spanska versionen av låten “The ketchup song”, den blev som en hymn för hemresan genom det soldränkta spanska landsbygden. 

Dagen avslutades med fri aktivitet i Barbate fram till avgång till restaurangen. Vissa sov, vissa gick på promenad, och vissa pluggade. Precis som tidigare dagar var det milt och skönt med en lätt bris när några spanade in solnedgången en kvart innan gänget traskade genom stan för att äta middag. Väl där var det inte så förvånande lite mer aktivitet än tidigare dagar då det blivit fredag kväll. Vi slog oss alla ned vid ett långbord och njöt av stämningen. Efter någon halvtimme började pizzorna serveras och eleverna blev inte besvikna. Något som några var aningen störande var ett barnkalas som var synnerligen högljudda. Som tur var kom de en bit in på vår middag så vi stördes bara någon kvart. När alla ätit upp begav sig gänget fort därifrån, en del gick hem direkt medan en del stannade en stund vid en gata för fotografering. Efter några sköna poseringar gick resterande gäng hemåt och det var nu sovdags.

//Noa, Dyberg, Aron och Viktor